tadacip plåster pris

proscar billig als viagra

igår så somnade lilla E väldans tidigt eftersom hon inte sov middag, så hon tyckte vi skulle äta smörgås kl 02.30 inatt:) Så det gjorde vi och även om jG var väldans trött så hade vi en mysig stund. Efter ca 2 timmar så somnade hon om och när vi vakna så hade jag huvudvärk från helvete. Så nu pimplar jag kaffe i mängder och hoppas det ska släppa.

Bilden visar min älskade väninna Cia som dog i cancer.:( världens vackraste och snällaste vän.

nu ska jag sätta fart här men skriver mer senare

Klockan är nu 21.40 och 1 av 4 barn sover.
När jag låg brevid henne låg jag och tänkte på livet som det är och som det varit.
Jag har alltid vart ensam med barnen, och ja jag har 4 olika pappor men bara 1 finns med som pappa och det är äldsta. Han har alltid funnits.
Hur kan man få ha sån otur med män??
Visst i dagsläget är jag och barnen glada att papporna inte finns eftersom det endast vart lögner och svek och/ eller rent ointresse från deras sida. Hade jag fått välja så hade jag självklart velat dela barnens liv med dom och framför allt för barnens skull. Tyvärr så har det gått så långt för dom 3 äldre att dom själva inte vill ha nåt med pappa att göra och jag är glad att det vart deras val och jag har aldrig gjort nåt för att påverka dom, jag har aldrig sagt ett ont ord om deras pappor, för vad vinner jag på det? Absolut ingenting!
Men iaf, det jag låg och tänkte på var att jag är fanimej en jäkla bra mamma. I många år så har jag intalat mig själv att jag inte är så bra trots allt och jag vet inte varför jag tänkt så eftersom trots allt som varit, alla motgångar alla svek och framförallt ensamheten med barnen har jag faktiskt fixat helt själv.

Vi, jag och barnen har gått igenom så mycket genom åren och blivit svikna av familjen och av papporna och av samhället men trots allt så har vi hållet ihop och jag har alltid stått på barnens sida.
Och självklart har och är det tufft ibland, ibland så jävla tufft att jag undrar om jag fixar allt själv.
Och det har vart tufft då jag i flera år fått bråka med myndigheter, skola, rektor, bup. Tills Neurologiska mottagningen tog över och då vände allt. Äntligen var det nån som lyssnade och inte bara skyllde alla problemen på mig.
Så när sonen väl fick sina diagnoser, som jag i många år misstänkt, så var det en chock men framförallt en stor lättnad. Jag brast ut i gråt och tårarna bara spruta, glädjetårar. Och dom 2 människorna som satt brevid mig dom dömde inte mig, dom kolla inte snett eller vred sig i stolarna som andra myndigheter gjort. Utan dom reste sig och gav mig en av de varmaste kramarna och den mjukaste servett jag någonsin fått.
Och det bästa var nog att alla pusselbitar föll på plats. Alla frågetecken man haft om sonen, alla varför och hur kan han, fick sina svar och mitt liv liksom nollställde sig och jag fick så mycket kraft tillbaka, så mycket vilja och jävlarinamma.
Och på mycket länge så kände jag att ….. Detta fixar jag…. Åxå!

Nu har en ny resa börjat och visst kämpar jag än nu kanske mer än förr. Men jag känner att nu går det framåt.
Jag ligger här och tänker på allt som varit, alla dessa resor, alla tårar, all sorg och all besvikelse har äntligen kommit till sitt slut och jag kan nu vända blad och fortsätta, fast istället för att stampa på samma ställe så går vi framåt.
Och jag vet, som jag alltid vetat att jag har verkligen dom 5 mest underbara godaste barn i hela världen.

Samtidigt som jag kämpar med allt detta så har jag min dotters kamp på andra axeln.
Min lilla tjej på endast 9 år som sjukvården förstört livet för.
Nonschalans till feldiagnoserad till felbehandlad som slutade med att hon nu sen snart 2 år tillbaka genomgår smärtsamma hudtransplantationer på huvudet.
Vad som hänt kan jag skriva om en annan gång.
För det är en lång händelse som tyvärr visar att i många fall så skiter vården i att lyssna på dom som i mesta fall vet bäst om sina egna barn. Och i Vårat fall så struntade dom i oss helt till min dotters huvud bokstavligen öppnade sig från bakhuvudet nästan ända fram till pannan, av all tryck pga all var som fanns därinne. Inte ens då ville vårdcentralen lyssna på vad som hänt så det slutade med att jag slängde snabbt på luren och kasta oss in i bilen och åkte till akuten där dom omedelbart la in oss och under 2 veckor så sövdes min lilla tjej varannan dag för att dom skulle kunna tömma och rengöra huvudet på henne. Vilket slutade med att alla hårrötterna på hela överhuvudet var förstörda så nu har hon en stor kal fläck på huvudet.
Resten tar jag sen, jag blir bara så frustrerad när jag tänker på det och det är det sista min dotter behöver just nu.

Jag sitter här och tänker…. På alla år som gått. På vänner jag haft och vänner som svikit men framför allt tänker jag på Cia. Cia min Cia.
Min bästa bästaste vän sedan vi var 3 år och gick på dagis.
2006 somna hon in efter en kort kamp, 7 månader från att dom fann cancern till det hon dog. Endast 32 år gammal. Lämnade 5 underbara barn efter sig varav den minsta pojken endast 6 månader gammal.
Att tiden läker alla sår det trodde jag åxå, eller iaf att det minskar och man lär sig leva med det.
Men det stämmer inte. För saknaden och smärtan och framförallt sorgen är lika stark och gör lika ont snart 8 år senare.
Hon var en sån underbar människa, fanns inget ont i henne.
Man log bara man såg henne och hon utstrålade sån värme och kärlek vart hon än gick.
Hur lär man sig att leva utan det?

Jag sitter här och tänker, på åren som varit och hur framtiden ska se ut för mig och mina barn.
Många kvällar så rinner tårarna, för allt som vart och för att som skulle varit. För det som jag förlorat men åxå för sånt som finns.
Jag är lycklig, jag lever med det bästa som finns och vill inte ändra på nåt.
Ändå har jag en sorg inom mig som är svår att förstå.
Kanske är det inte bearbetad, nej det är det inte. Men jag är heller inte mogen att bearbeta den än. För gör jag det så blir den verklig. Och jag är inte redo att släppa taget och gå vidare.

Förlåt för ett långt uppehåll men det var ohållbart att skriva blogginläggen på datorn medan min telefon var vattenskadad efter ett dopp i toaletten. Jag kan ofta ha händerna, eller åtminstone en hand fri för att skriva på telefonen plus att då kan jag dessutom sitta tillbakalutad i soffan samtidigt. Datorn kräver en hållning som gör att jag inte kan ha Winter i knäet samtidigt och han är i mitt knä hela tiden.

Jag har faktiskt tänkt på det där, att ha sitt barn i knäet mycket. Många säger att man absolut inte ska låta barnet vänja sig vid att alltid bli buren eller sova i ens famn. Men jag känner så tydligt att jag inte vill ha det på något annat sätt. Det är en så kort tid nu som han kommer vilja vara i min famn så jag känner att jag vill ta vara på varenda sekund. Sen kan det såklart bli lite jobbigt när jag ska äta eller gå på toa för 90% av gångerna jag försöker lägga ifrån mig honom så protesterar han direkt. Så han får sitta i mitt knä i tid och otid och jag har numera blivit proffs på enhandsmanövrering av diverse sysslor. Sen går det generellt 3-4 dagar emellan mina duschar för sån lyx behöver jag ju inte unna mig tycker Winter haha.

Jag älskar att se hur Winter studerar mig. Det är en helt fantastisk känsla. Mammas lilla hjärta

Jag vill börja med och tacka för alla fina berättelser som jag har fått ta del av. Ber om ursäkt för att jag inte har hunnit svara alla men jag läser alltid allting och uppskattar vartenda ord som skrivs till mig ❤️

Natten till igår och natten till idag har varit lite bättre och det räckte för att jag skulle få en vanlig Emelie och hela världen ser annorlunda ut!

Jag älskar mitt liv som mamma. Oavsett trött och livrädd eller pigg och glad. Skulle aldrig ha velat haft det på ett annat sätt och jag älskar min lilla Winter mer än vad ord kan beskriva. Så när kroppen har klivit in i någon form av survival mode vissa dagar och sanktionerat ut den bristande energin under strikt övervakning. Då har jag upplevt att jag inte givit Winter det han förtjänar och det smärtar enormt.

Jag vet att jag har extremt höga krav på mig själv som mamma, så minsta indikation på att jag missköter mig sätter igång en orkan av känslor och tankar. Jag börjar då analysera varje känsla och tanke som uppdagas i kroppen med intentionen att leta efter något som är fel. Letar jag länge nog så hittar jag alltid saker. Ifrån att egentligen bara ha varit trött så misstänker jag nu istället att jag är på väg att falla tillbaka in i en depression. Alla oönskade känslor jag finner blåser jag upp i orealistiska proportioner och förutsätter det värsta – att nu är det kört.

I och med mitt inlägg igår så har jag insett att jag nog är en hypokondriker när det kommer till det mentala tillståndet ”depression”. Rannsakar jag mig själv så finns det alldeles för många tillfällen per månad som jag oroar mig för att falla tillbaka. Ett så starkt ärr gav den tiden mig. Nu när jag kollar tillbaka i backspegeln över de senaste trötta dagarna så kan jag inte känna att det någonsin var så farligt som ”paniken” i min kropp gjorde sken av. Det är som att jag skickade ut mitt tyngsta artilleri och väl framme på slagfältet möttes jag av en liten rädd myra. Känns nästan lite pinsamt idag. Så nu undrar jag även, bortsett ifrån min hypokondri, om jag är definitionen på vad hormonsvängningar gör med en? För att pendla som en galning som girar på en femöring känns ju inte helt normalt. Inte ens normalt för att vara jag.

Jag ska i alla fall se till att få ordentligt med sömn så jag slipper skrämma livet ur mig sådär. För stressen över ”rädslan att falla tillbaka” är inte att leka med. Den gör mig även mer trött och mindre fokuserad på de fina saker moderskapet har att erbjuda trots trötthet.

Winter… mammas lilla prinspojke. Om jag inte orkar känna fjärilar i magen ibland så är jag ändå superkär i dig och jag älskar dig från botten av mitt hjärta

Att vara en mamma är jättekul men också väldigt läskigt ibland. Jag har en historia av depression och jag tror att den har ärrat mig för livet när det kommer till vissa saker. Jag har vissa tankemönster som jag säkert aldrig kommer att bli av med helt men så länge jag är medveten om dom så påverkar de mig inte långsiktigt negativt. Men skrämma skiten ur mig, det kan dom göra.

Det har varit en ganska lång tid nu då jag sovit väldigt dåligt. Vågar påstå att jag knappt sovit någonting alls vissa nätter. Winter har ont i magen men inte på så sätt att han skriker sig igenom nätterna. Men har är väldigt orolig i kroppen och sparkar och har sig och så fort han får ont i magen vill han ha bröstet. Förmodligen till viss del för att få tröst men jag har även lärt mig att spädbarn inte kan känna skillnad på magont och hunger. Magont och tutta är ingen bra kombo dock. För han kan inte greppa bröstet när han ålar runt som han gör. Resultatet blir därför att jag får kämpa tålmodigt för att lägga honom till rätta till ett bröst som han ändå släpper var 30:e sekund. Så fort han släpper bröstet – då blir han ledsen för att han inte har bröstet i munnen. Ja ni förstår vilken olöslig situation..

Så med väldigt lite sömn i bagaget har jag fått uppleva en ny version av Emelie. En Emelie som har känts väldigt tom inombords och som genomfört alla dagssysslor likt en robot. Det har inte funnits någon ork till att reagera emotionellt på något och det tillståndet skrämmer skiten ur mig. Det triggar direkt tankar likt: Kommer jag känna såhär för evigt nu? Varför är jag inte glad, kär och galen? Är jag en dålig mamma för att jag inte känner fjärilar i magen när jag tittar på Winter? Är jag onormal? Tänk om jag inte klarar av att vara en mamma?

De här tankarna är tankar som jag känner igen ifrån min depression (om vi behåller formen men byter ut innehållet). Jag är rädd för att negativa tillstånd ska hålla i sig för evigt eller för att det ska uppdagas att jag är mycket sämre än alla andra. Och sen har vi den där tröttheten.. Den som leder till en ovilja att göra saker. Den avskyr jag, rent av hatar! För den är djupt förknippad med depression för mig. Den triggar därför en inre stress eller oro hos mig. Jag blir bokstavligen livrädd att jag upplever första symptomen på en depression. Som ni säkert hör så var min depression ett trauma för mig. Det är den absolut värsta tiden i mitt liv (kanske säger sig självt). Jag är därför oerhört nojig över att hamna där igen. Så allt som förknippas med min depression ger mig verkligen en sjuklig stress. Och den här stressen triggar och göder i sin tur alla dessa rädda tankar.

Därför var det väldigt skönt att vakna upp idag efter att ha sovit lite bättre och känna att jag fnissar när jag tittar på Winter för att det enda jag kan tänka på är hur mycket jag älskar honom. Solen skiner och jag är så pepp på allt! Jag fick helt enkelt vakna upp till en dag med positiva känslor och ett kvitto på att sömnbrist är inte att leka med. Men det är trots allt bara det – sömnbrist.

Idag står städa på schemat och tvätt.

få recept accutane

viagra dosering sömn

Han tänkte inte mycket på det, tog några huvudvärkstabletter och gick och la sig, säker på att värken skulle vara bort nästa morgon.

Det var den inte. Och inte dagarna därpå heller. Tvärtom.

På sjätte dagen var smärtan outhärdlig. Han kom knappt upp ur sängen och var tvungen att bära solglasögon inomhus. Migrän hade han kunnat utesluta; han var ju läkarstuderande.

– Ändå tänkte jag aldrig på att det kunde vara allvarligt. Jag ringde inte efter ambulans eller något sådant. I stället låg jag hela dagen med solglasögonen och väntade på att det skulle gå över.

Han skrattar till åt sig själv, att han inte tog det på större allvar. Det verkar så konstigt nu i efterhand.

På eftermiddagen ringde han till en kompis som skjutsade honom till akuten. Först fick han träffa en kursare som gick som kandidat. Tillsammans gick de igenom olika tänkbara diagnoser.

– Till slut återstod hjärnblödning eller hjärntumör. Jag minns att vi skämtade om att det i alla fall inte kunde vara en tumör, inte på en 25-åring.

I stället var de rätt säkra på att det var en hjärnblödning som orsakats av det intensiva spinningpasset.

På röntgen gjorde man en datortomografi med kontrastmedel.

– ”Varför då”, undrade jag nyfiket. ”Kontrastmedel använder man väl bara när man misstänker en tumör?” Jag trodde att det fanns någon anledning som jag inte hade lärt mig ännu.

Men han fick inget svar, bara svävande bortförklaringar. Och själv misstänkte han inget; han var ju ung, extremt vältränad och hälsomedveten. Han åt ju knappt ens godis! En tumör, inte en chans.

När läkaren kom in i undersökningsrummet ville hon stänga till dörren.

– Då förstod jag att det var allvarligt. ”Ja, Anders, det såg inte så bra ut på röntgen. Det fanns en förändring, en tumör”, sa hon.

Han läste själv röntgensvaret: en 4,5 centimeter stor misstänkt tumör i en av ventriklarna.

– Det var som att läsa om någon annan. Bara att den här personen hade samma namn och personnummer som jag. Några minuter tidigare hade jag varit frisk, bara haft huvudvärk, nu var jag svårt sjuk.

Anders är inte rädd för att dö, har aldrig varit, men den natten på akuten bad han om en radio; han ville lyssna på musik.

– Jag låg och grät och lyssnade till musik medan tankarna på att jag snart kanske skulle dö for runt i huvudet.

– Det var så ironiskt. De spelade ”Always look on the bright side of life” och flera andra liknande låtar.

Men de där låtarna på radion var inte bara ironiska; han ser verkligen livet från den ljusa sidan. Han har valt att göra det.

– Jag tror att det är extra viktigt att vara positiv när det gäller hjärntumör. De som ger upp blir sjukare.

Men den första tiden var han inte positiv alls, bara förbannad.

– Jag hade alltid tränat mycket, ätit nyttigt – och så fanns det de som rökte och helt struntade i hälsan och ändå inte drabbades. Jag var så arg.

lamisil tabletter och sol
billig hoodia

viagra professional jelly snabb leverans

Hennes far Akrisios fick höra av ett orakel att hennes son skulle döda honom så han stängde in henne i en underjordisk cell så att hon aldrig skulle möta någon man. Zeus blev kär i henne, bröt sig in i form av ett guldregn. De fick sonen Perseus.

Så kallades kung Danaos 50 döttrar. Dessa tvingades att gifta äkta de 50 sönerna till Danaos tvillingbror kung Aigyptos, Med undantag av en,
dödade de sina makar under bröllopsnatten. De straffades i underjorden genom att tvingas söka fylla ett såll med vatten, det s k danaidernas såll.

I grekisk saga en konstförfaren man som byggde kung Minos labyrint på Kreta. Daidalos föll i onåd och inspärrades i labyrinten men flydde tillsammans med sin son Ikaros med hjälp av ett par vingar, som han själv konstruerat

Han var hovman hos Dionysios d. ä. i Syrakusa. När Damokles utgjutit sig om härskarens lyckliga och avundsvärda ställning, lät Dionysios under ett gästabud Damokles inta hedersplatsen med ett svärd upphängt i ett tagelstrå över hans huvud som symbol för maktens farlighet.

I den grekiska mytologin personifikationen av fruktan, en av krigsguden Ares följeslagare

Gammal grkisk stad vid foten av Parnassos. Här dyrkades Apollon och Pythia uttalade sina orakelsvar på alla frågor.

Sädens, växtlighetens och den odlade jordens gudinna. Demeters dotter Kore rövades till underjorden av Hades. Under den tid som Demeter
sökte efter dottern vissnade allt. Zeus förmedlade i ärendet och Kore frigavs på villkor att hon återvände till Hades under en tredjedel av året.

Son till Prometheus, huvudperson i syndaflodslegend.

En kungadotter från Tyros, syster till Pygmalion, som dödade hennes man. Hon flydde då till Afrika.

Rättvisans gudinna, en av de s k horerna. Hon var dotter till Zeus och Themis.

En av de främsta grekiska hjältarna i trojanska kriget som skildras i Iliaden. Han var son till kung Tydeus av Argos och var Odysseus vapenbror. Han ägde fyra eldsprutande hästar som han fordrade med de främlingar som kom till hans land. Herakles fångade hästarna och kastade Diomedes framför dem till föda.

Okeanos o Tethys dotter, Afrodites moder.

Vinet och livsglädjens gud. Son till Zeus och kungadottern Semele. Han var gift med Ariadne. Han hade kvinnliga tillbedjare, menader
o backantinnor, vilka slet sönder djur och åt dem i extatiskt tillstånd. Han framställs ofta med en stav, Thyrsos, omgiven av vinrankor,
nymfer och satyrer.

Tvillingarna Kastor och Polydeukes (på latin Castor och Pollux), Zeus söner, kallades tvillingbröderna Kastor och Pollux. Kastor var dödlig,
Pollux en av de odödliga.

Orakel samt kultplats som helgats åt Zeus och Dione, Afrodites moder. Orakelsvaren härleddes från vindens sus i Zeus heliga ek och från
trästavars slag mot i trädet upphängda gonggonger.

Vacker grönhårig havsnymf som gifte sig med Nereus och födde honom femtio döttrar. (Nereiderna).

Personifieringen av laglöshet, dotter till Eris.

Hera berövade Eko kraften att tala, förutom förmågan att repetera de sista orden. Eko blev kär i Narcissus, vilken tynade bort när han stirrade
på sin egen spegelbild. I sin förtvivlan bleknade Eko bort, endast hennes röst bestod.

Hon var alla monsters moder, till hälften en vacker kvinna och till hälften en orm. Tillsmmans med Tyfon avlade hon en massa monster som befolkade jorden.

Fredens gudinna. (En av Horerna)

Dotter till Agamemnon. Hon dödade sin mor Klytaimnestra, som hämnd för sin mördade far.

De saligas öar vid världens västra strand. Hit fördes många hjältar i myterna varigenom de undgick döden.

En bildskön yngling, ständigt sovande. Han blev föremål för Selenes kärlek

Morgonrodnadens gudinna, solguden Helios syster.

En stad i Argolis på östra Peloponessos. I närheten ligger kultplatsen för guden Asklepios, där många sjuka sökte bot.

En av titanerna, bror till Prometheus och den som tog emot Pandora som gåva från Zeus.

beställa azulfidine flashback
protonix leverans

snabb leverans av viagra super active

Vi har en kvällsöppen VC som jag rinde till och fick en tid snabbt så vi körde in dit till 19 tiden

Somnde flertalet gånger i väntrummet,huvudet bultade. Till slut kommer en läkare..eller vad fasen det nu var för något.

Hälsade knappt..In på ett rum.

- Jaha,vad är felet på dig då?

Jag berättade allting och han tittade på mig.

- Måste vara virus,du ska få ta en sänka

Iväg till labbet och han satte in mig där fast det inte fanns personal där inne.

- Vänta här tills det kommer någon! Så försvann han

Efter kanske 5 min kommer en ung tjej som hoppade till när hon såg mig

- Nejdå fick hon till svar trött

Hon tog provet och sa att jag skulle vänta i ett annat väntrum och vi satte oss där ( Kalle var med mig)

Satt där och försökte låsa upp käkarna som hela tiden låste sig och huvudet som bultade.

Efter ca 35 minuter kommer han förbi i väntrummet,tittar på mig. Hmmmm vad har jag sett denna personen såg det ut som han tänkte och PLING!!

- OJ, jag har glömt bort dig. Jag ska springa och kolla provet

Kom tillbaka och säger helt i väntrummet: Nej,det är virus du har,sänkan är bra så åk hem och ta panodil!

Ha det bra och återkom om det bli värre.

Han har ju inte ens undersökt mig. Knappt tittat på mig och vet att jag har VIRUS!!

NU går vi sa jag till Kalle som bara tittade på karln

Ut i bilen ringde jag igen sjukvårdsupplysningen förtvivlad och undrade vad jag skulle göra

DU ska åka till akuten nu!!

glucotrol xl recept sverige
köp billig diltiazem

är det olagligt att beställa extra super viagra

Om man är nedstämd i mer än två veckor så har man förmodligen drabbats av en depression. Det främsta symptomet är att man inte känner glädje eller intresse för någonting. Man kan bli orkeslös, likgiltig och få dålig självkänsla. Man kan tappa matlusten eller börja tröstäta. Många som är deprimerade sover sämre och många drabbas också av ångest. Det är vanligt att man vid en depression känner sig värdelös och ansvarig för svåra misstag, till exempel i sitt arbete. Det är vanligt att tankeförmågan blir sämre och att det är svårare att ta beslut. Depression kan även ge kroppsliga symtom som förstoppning eller menstruationsrubbningar. Vid en djup depression kan självmordstankar eller planer på att begå självmord finnas.

· Du ser livet i svart och känner dig ofta nedstämd

· Det du brukar tycka om att göra känns inte längre roligt. Även vardagliga sysslor kan kännas omöjliga att genomföra

köpa cytotec snabb leverans
celexa pris apoteket

är det olagligt att beställa viagra jelly

Gulsot eller hepatit är en leverinflammation. Vanligast i Sverige är hepatit A, B eller C. Hepatit A smittar via förorenat vatten och mat medan de två andra främst smittar via blod. Trötthet, feber, illamående och kräkningar är tidiga symtom, men infektionen kan också vara symtomfri. Typiskt för hepatit är att ögonvitor och hud blir gula. […]

Gula febern är en mycket allvarlig virussjukdom som fått sitt namn av att sjukdomen bland annat angriper levern och att man i typiska fall blir gulfärgad i huden. Sjukdomen överförs med myggbett. Det finns ingen behandling mot virusinfektionen, men det finns ett effektivt förebyggande vaccin som skyddar i 10 år. Vid hög feber och frossa […]

Mensvärk känns mest i nedre delen av magen. Ibland strålar smärtan ut i ljumskarna, ner i låren eller ut i korsryggen. Mensvärk är särskilt vanligt bland yngre kvinnor. Sök vård om du får mer ont vid mens och/eller om mensen förändras på annat sätt.

Illamående vid graviditet är vanligt. Du kan göra mycket själv för att lindra besvären. Det finns även läkemedel om besvären är mycket svåra.

Blindtarmsinflammation beror på att blindtarmsbihanget blivit inflammerat. Orsaken är oftast okänd. Du får ont i magen, och det är viktigt att få snabb behandling. I sällsynta fall brister blindtarmen, vilket är allvarligt. Sök vård om du misstänker blindtarmsinflammation eller har ont i magen utan att veta varför.

Algförgiftning, eller algtoxinförgiftning, kan du drabbas av om du badar i havs- eller sjövatten som har blommande alger. De giftiga algerna blommar på sommaren när vattnet är som varmast. De vanligaste besvären är klåda, huvudvärk och magsjuka. Rör inte vatten där alger blommar kraftigt. Vänd dig till sjukhusets akutmottagning om du misstänker att du drabbats […]